Varför kallar jag mig nu för det? Jo, sen mitten av sextiotalet fick jag napp på detta bandet, sen kom sjuttiotalet, jag lyssnade mer och mer på dem, sen har jag följt dem hela mitt liv, inte många i vårt land känner till dem, men de har gjort en del kända låtar som många lyssnar till men inte tänker på vilka de egentligen är, de gör softa låtar med fin text om den stora kärleken. Deras consert i Red Rock gav mig rysningar, mina egna kärlekar i livet har fått höra dem, deras texter har ofta inspirerat mig, tex i mitt skrivande. men också ofta hjälpt mig när jag kanske har varit lite sorgsen, Night in white satin är en favorit, men skaman lyssna på dem ska man nog ta in ett helt album. Inte bara en enstaka låt. För en tid sedan sålde jag av alla vinyl med dem, men det var mest en ekonomisk fråga. Kommentera gärnavad du/ni tycker om dem, ett sextiotalsband som ännu precis som The Stones spelar vidare....ett av de få från den tiden.

Jag kommer att skriva mer om dem. förseslå album och ha låtval, kanske skiva om vilka jag bakåt i tiden lyssnat tillsammans med, när jag spelat deras musik.

mvh

The Moodyblues

http://moodyblues.devote.se/

http://moodyblues-moodybluesoverlevnad.blogspot.com/