Lite oroad körde jag ut från en av huvudstadens tullar, någon i min bekatntskapskrets hade lockat mig ut till landsbygden, grönbetet.
Lätt road av kamratens euforiska bild av gröna änger och mängder av väldoftande blommor tackade jag till slut ja. Resans väg hade han stakat ut till mig på en gammal BP-karta från 1966.
JAG hade inte svårt för att hitta hade jag svarat honom. Efter Södertälje kom jag att allt mer oroligt blicka ut med sidorna på vägen, vart jag än såg var det GRÖNT????
Det mesta i grönbete jag hade upplevt var Vita Bergens kullar nedanför kyrkan, och då tyckte jag det var nog med grönt, men här, inte ett hus, inga balla fotbollsplaner, inte en unge som lirade en boll.
Va fan hade jag gett mig in på, det här kunde inte vara normalt, var det så här hela vägen ner till Skåne?
Med handen oroligt om hjärtat saktade jag ner lite, tyckte det gic för fort, inne i stan fick man högst hålla femtio, och 110 var ju som att ha gasen i botten hela tiden, Amazonen hördes högt, som om bara farten var en plåga för honom, jag skikcade en tanke till bilen, tänk på mig då, oroligt såg jag längs motorvägens sidor, inte en trottoar så långt mitt bligande öga nådde.
Vaf an har ja här o göra.
Lite ångerfull såg jag efter en skylt där det stod att jag kunde vända, vända omgående, utan att passera gå.
Slutet av maj innebar varmt i bilen, trotts att fläkten gick påp högvarv och störde det fina lunket från de spinnande däcken svettades jag, jag rullade ner rutan och kom snart att snabbt rulla upp den igen, jag såg med skarp blickframåt, men där sprang ingen kossa och sket framför bilen, men var kom då doften ifrån, på ett mycket stort fält åkte någon sorts lantbruksmaskin, efter sig hade han ett tjugotal slingrande ormar, maskinen åkte sakta framåt, det var nog inte konstigt eftersom ormarna höll den fast i åkern.
Kunde inte någon hjälpa bonden som måste sitta försvarslös där inne i den varma kupen?
Hade jag haft min mobil med mig hade jag slagit 112 omedelbart.
Jag skriver om allmänna saker, självupplevda, frågor o funderingar om livet.
Skriver här hemma små romaner och vill ge utlopp för dem i bloggvärlden.
Älskar Moody Blues, ett favoritband från 60-talet, Sting älskar jag, Stones med, en hel del franska artister med, afrikansk musik gärna pop.
Il Divo..mums.
Pink är en favorit.
Madrugada en annan, en norsk hjälte för mig.
Mitt favoband är i Sverige, har aldrig sett dem i verkligheten, men här är en länk att läsa om dem, de skriver utmärkta kärlekslåtar för den romantiske.
http://moodyblues.devote.se/
Mitt favoband är i Sverige, har aldrig sett dem i verkligheten, men här är en länk att läsa om dem, de skriver utmärkta kärlekslåtar för den romantiske.
