|
Första ishalkan visade sig på Österlen idag, åkte med sommardäck nu på kvällen och fick hålla 5o km/timme.
Snorhalt i vissa backar.
Vinter på G?
Mitt hus
 |
Mitt favoband är i Sverige, har aldrig sett dem i verkligheten, men här är en länk att läsa om dem, de skriver utmärkta kärlekslåtar för den romantiske.
http://kulturbloggen.com/?p=1181
Lyssna även på det Norska bandet Madrugada, särskilt duetten med Ane Brun
http://sensuously.wordpress.com/2008/09/26/madrugada-feat-ane-brun/
mvh
http://moodyblues.devote.se/
 |
Steg upp alldeles för sent, klockan hade ringt 0600, men allt för trött i kroppen somnade jag om, barnen har lov, tyst i huset på morgonen, ingen stress, inget morgonmål att göra, bara slappa tills man ska iväg, sätter på Tv.n, gamla nyheter om branden i Göteborg för tio år sen, med tårar ser man hur det ena reportaget efter det andra passerar revy, unga människor som offer, samtidigt kommer tankarna till alla de som dog den 11 september i de två stora skyskraporna iN.Y, dessa skrapor man beundrat när man stått på 5.e avenyn, otroligt höga, alla människor som arbetar där, nu, långt därifrån i ett säkert och på jorden fridfullt land fäller man tårar över människor på andra sidan jorden.
Klockan närmar sig 0730, drar på mig arbetsbyxorna, känns tunga med allt innehåll, är alla mobiler med, ska jag ta med resterna av det sista kaffet?
Långsamt för mina ben mig mot ytterdörren, utanför höstlikt, solen kämpar för att genomtränga dimman på Österlen, kollar gräsmattan, nej, frosten kom inte denna natt.
Med en snärt med nyckeln öppnas bilen automatiskt, lysenrunt om lyser upp, det blinkar mot mig som om Volvon stått hela natten och väntat bara på mig, husse.
Öppnar den morgonkalla mörka bakluckan, ser efter om allt är med, med ett lätt tryck stängs luckan, kollar klockan, tidsoptimisten inom mig upptäcker förvånat att denna morgon kommer jag i tid, kan det bero på att barnen ännu sover, att jag kunnat bry mig själv denna morgon?
Bilen tickar troget igång, färden är bara fem minuter, tänker på alla morgnar på 80-talet när mansatt i bilkön i Stockholm, här är avstånden små på vischan, efter 6 arbetstimmar åker jag hem för en kopp kaffe och macka, frugan har vant satt på kaffet, ugarna är vid speldatorn, fem minuter senare är jag på väg igen, till nästa kund, medelålderskroppen håller än, men ryggslutet protesterar när jag gasar iväg, men jag vet att efter bara några minuter i arbetet så är det glömt.
Tre timmar senare kör jag frugan till hennes arbete, handlar mat i affären i grannbyn, sen hem, dottern gör kladdekaka, jag själv satte mig på bloggen en stund.
Slut Onsdag 28/10-08 Kl: 17.04
Tillägg.
Ser sopranos efter Insider.
Bra reportage om bortförda barn, sopranos är bra som vanligt.
Många är uppe o läser på min sida men få kommenterar...får skriva ngt som passar mer kanske.
Ha de bra alla----
Kl: 2314
|
|
Barrak Obama, äntligen känner jag att USA är på väg i rätt riktning, beundrar ett samhälle som kan välja en färgad till världens mäktigaste man, hur det än är så är resten av världen mycket beroende av vad som sker " over there ".
Äntligen får de färgade i USA och världen över ngn att relatera till, att duga, att kunna, att våga.
Även om inte allt i amerika är kanon finns mycket ändå att ta till sig därifrån.
Nu önskar jag bara lycka till där borta, att när valet väl är gjort om inte så många dagar ska USA ha sin första färgade president, och dessutom, det var så länge sen som till J.F Kennedys dagar ngn hade sina barn med till Pensylvania Avenye, dessutom, en hund i Vita Huset.
Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen med det rekordstora underskott de 52 staterna har tillsammans.
Just nu leder Obama stort. Hoppas att han kan vinna och föra in Amerika in i den nya tiden.
Kanon.
Heja världen.
Satt uppe hela natten, HAN VANN JU.......
VILKEN GLÄDJE, FÖR ALLA MINORITETER.
Jag som är USA-freak, heja USA, det land med flest invandrade människor, vad ni lyckas, ni är inte duktigast i allt, men bra på mycket.
Heja Barrak Obama...en ny värld är född.
Minns Martin Luther King.....
 |
|
En del av min roman Över-Levnad Kap 1 Skogen Elva-tolv, hur jag än räknade bidde det inte fler, jag snurrade den mellan händerna, att tänka längre än vad jag förmådde just nu kändes otänkbart. Om någon frågat mig i denna stunden, hade de aldrig fått något svar, inte nu, aldrig. Ville inte tänka.Chokladen kändes knappt, tyngden från hundragrammarn var intet. - Fan också.Den enda tanke som jag kunde formulera i ord. Inom mig skämdes jag för svärorden, hade ju alltid försökt lära mina egna barn att inte svära. - Fan fan fan, fan i helvete. Olusten kom allt närmre.- Vad faen gör jag här? Jag kände inom mig att bara at tänka, eler formulera en tanke i ord var enormt svårt, så hade det varit sen branden -89. Händelse på händelse gjorde det allt svårare att tänka, den enklaste sak krävde en enorm viljestyrka numera.Tröttheten hade kommit smygande genom åren. Kände ju själv att mina dagar som medelålders var räknade.Var det därför jag gått med på att vandra? Nej, nu kom långsamt förmågan att tänka tillbaka, jag visste att det tog en timme varje morgon att få hjärnan att fungera någorlunda.Inom mig visste jag svaret, att försvinna och ta livet av sig i de Värmländska skogarna. Inte för att jag hade trott att det skulle vara enkelt, tanken var att försvinna, egentligen kanske jag inte ville dö, mer bara försvinna, fast ändå, tanken att döden dö fanns nog där ändå.Jag slog upp ögonen, septemberskogen gav ännu en del sommarintryck, kunde fortfarande höra en lärka drilla, om det nu inte var min dilleriumstinna hjärna som spökade. Solen var på väg upp, som vanligt tyckte jag att solskivan var större på morgonen än mitt på dan, en farsination jag alltid undrat över.Det gamla hänget gav inte mycket till skydd, tur det inte regnat föregående natt. Kängorna från överskottslagret höll ännu från vätan, men de gamla armebyxorna av modell-59 var våta, från ljumskens irriterade rodnad till sista tråden mot kängan. Konstigt nog hade jag sovit genom natten. Inom mig kom tanken att de nog börjat att leta efter mig nu, mina två kamrater från nätet hade jag snabb lämnnat redan första dan. Jag kände dem egentligen inte, ville ju inte at någon skulle få ånger, ånger om de vetat min historia. Hade tyckt det varit lättare att slå mina vandringspåsar ihop med okända. Men var det det här jag önskade? Nattens kyla gjorde sig påmind, rörde försiktigt på höger fot, stela tår vill vinka till mig, hårda armekängor tillåter inte dyligt.Ångerkänslor kom över mig, hemlängtan. Det gjorde ont ända in i själen.- Vad tänkte de nu? Familjen hade jag fört bakom ljuset, hade låtit glad innan resan, ville inte låta dem första mina avsikter.- Tusan, vad är livet värt? Sa jag högt till mig själv.Trötheten kom åter smygande, trotts att det var morgon, solen syntes nu hel, dimman över Wärmlandskogen gjorde mig konfys, den trängde in i märg o ben, skjortan jag bar kändes just bar, kalla ränder drog utmed ländryggen där skjortan gått, frigjort mitt bara ljusa sommarskinn. Tankarna grodde inom mig igen, trots att jag egentligen hade haft mer anledning att känna hunger. Att livet kändes ovärdigt var det inget snack om, annars hade jag ju inte varit här?Drog med högra handen över mitt högra lår, som vanligt låg en molande smärtkänsla kvar, smärtan kunde ibland vara som en kliande känsla, då måste jag näst intill slå på benet.- Ah, skönt det kändes när min stora hand drog över mina medelålders muskler. Känslan av att ångra mig kom nu snabbt, samma känsla jag haft sen avfärden från familjen, avfärden då jag såg familjen för sista gången, barnen de små hade stått på farstukvisten, den minste, en liten kille i sexårsåldern knde inte för allt i världen förstå hur lång tid pappa skulle vara borta. - Två veckor hade jag sagt. Samma ljug sa jag till alla jag mötte, inte för att jag kände många, men samma ljug till alla. Samtidigt som jag kände hur ljugmuskeln i mitt undermedvetna slog till, hur den kom min mage att fräta till av självransakan.Ja, hej, nu sitter jag här, medveten om att skogen runt omkring mig är oändlig, oändligt stor, trettio mil i omkretts.- Vem faen skulle kunna hitta mig här? Vem vill? Skit på re, tänkte jag, fy fan vad jag låter, sitter o tycker synd om sig själv! Solen vandrade långsamt till klockan nio. Glömsk av vad jag hade i mina händer drog jag mig upp, sträckte kroppen förbi granverk, skyddet var litet, det var gammalt, sånt gillade jag, gamla historiska ting. Hänget hade jag sett sent i skymningen, trött i själen men ännu pigg kroppen.- Ännu är det liv i gubben. Inom mig skrattade jag över tanken. Okey, 47 bast o tjugo kilo för mycket, muskelstark, men jag visste inte hur de fungerade längre.Jag sökte med blicken ut i dimman., hur tar jag nu livet av mig? Tanken att svälta ihjäl mig själv tog för lång tid, jag hade ju en hel chokladkaka kvar? Jag hade inte sett ett endaste vattendrag sen vi skildes åt. Inte ett djur hade korsat mina sista dagar, endast en tornuggla hade hälsat på mig, snurrande med huvudet, konstigt nog orädd för mina rörelser. Kapitel 2 Hur mycket hinner man egentligen tänka de sista ögonblicken av livet, färden ner i det svarta tog allt för lång tid, det kändes overkligt, som hela färden i Wermeland känts, jag hade hittills gjort tre försök att ta livet av mig, på bara tre dagar, var de inte raffinerande nog?Samma morgon jag åkt iväg hemifrån pussade min yngsta mig tjugo gånger på kinden, han sa att reda saknade mig. Bara DET var värt att ta livet av sig. Känslan nu av att falla, falla som i ultrarapid, när skulle jag slå i?- Det var då själva fan att det tog sån tid, jag stålsatte mig mot nedslaget, inombords kände jag en liten ilsken tagg mot allt, tänk om jag inte dog? Att nedslaget endast gjorde mig svårt sårad, eller att jag bara vart lätt förlamad ?Fartvinden slog lätt nu mot mitt ansikte, en ensam liten buske slog emot min axel, kände ingenting, förberedde mig för min själafärd, tänkte även tanken vem eller vad som skulle hända med mitt kadaver? Smakade jag bra? Hur lång tid tog det innan det bara var ben kvar? När o hur hittade sedan de som letade efter mig, om det nu var någon som gjorde det? Sekunderna vart till minuter, jag tänkte att berget måste vara jättehögt. Smärta, följt av kyla, svårt att andas, lungorna protesterade, bottenkänning.- Bottenkänning tänkte jag?Fötterna kände mjukt av en dyig botten, medvetandet tog över, jag kämpade inte emot, öppnade mina ögon och fann mig gloende mot ett dött djur, mina ben hade trasslat in sig i ett kadaver, ett par stora döda ögon glodde in i mina, skrämd av blicken slog jag ifrån mig med mina starka armar, allt gjorde att jag trasslade in mig mer, huvudet gled mot mig, tungan på älgen syntes rakt framför mig, sakta kom den mot min mun, ag kunde inte annat än stänga den, fast jag gapade så mycket som var möjligt, paniken kom, älgtungan smekte min mun, den kändes hård och sträv, en liten fisk kilade ut från ett öga som glott intensivt på mig, spyor av illamående kom ut från mig, förenades med älgmunnen, de åkte ut och in när jag vevade med mina ramar i panik, jag såg framför mig vad jag ätit till middag för tre dagar sedan, middagen försvann in i den döda men ack så levande munnen, ett rop på hjälp försvann i stora bubblor, äcklad spydde jag ut mer, resterna från min nu tomma mage flöt långsamt från mig, sen kände jag något som drog i mig, långsamt och omtöcknad kom jag upp till ytan, solen lös ner till en ensam flaxande varelse ovanför mig, jag hörde på långt håll ett hoande, sen låg jag ensam o omtöcknad på en stenig strand, de blöta kläderna höll mig kvar i vattenbrynet. Sekunden senare somnade jag, drömmarna flöt ihop, jag visste inte om den ena var sann förrän den togs över av en annan. Magont, hunger, kyla, det kliar överallt, trött, jag känner hur det blir varmt längre ned, att jag pissar på mig förvånar mig inte, känner mig oförmögen till en endaste rörelse.Var det så här jag skulle sluta? Vid en djup tjärn i en stor skog, kände hur jag grävde och letade med mina fingrar, ett ryck i en fot, en muskel i ett lår som långsamt vaknade till liv. Ett hånleende kom över mig, hur ynklig var jag inte, hur ynkligt hade inte mitt liv formats? Längtan till hemmet kom till mig, min familj som nu kanske satt framför teven, eller över en god middag tillsammans, ovetande om mitt mål. Ett ljud hördes långt där uppe, därifrån jag nyss somnat, uppe på berget, små kockor av gammal lav föll ner på mig, jag vände mödosamt min blick uppåt, för första gången såg jag tecken på liv, en stor björn låg ner på sidan o förlustade sig på något, hans stora bakre ramar rörde upp lite dam, ena bakre ramen lutade ner för berget, körde klorna i laven, ett svagt nöjt brummande kom till mig.Glad över sällskapet reste jag mig upp, såg uppåt och försökte ropa till min plötsliga kompis. Inte ett ljud kom över mina läppar, kände endast en konstig smak, kände egentligen igen den, som om jag varit och festat och vaknat upp en söndagsmorgon
http://www.blogwalk.se/
|
Vad har hänt med körkortsutbildningen? Jag har haft körkort i 32år, kör många mil varje år, men nu jädrar får det vara nog, folk kör om biltjuvar, de stannar inte vid stoppplikt, de kör om före backkrön, över heldraget, är det hastighetsgräns 90 kan de ligga o krypköra i 50, har hänt?
Vägverket sätter upp skyltar så man inte hinner med att läsa, och det beror inte på att jag fått sämre syn, nej, numera får man ha mer koll på skyltar än trafiken, en sak till, varför gömmer sig polisen ute i busken? Var ärliga istället och varna för att det är poliskontroll, ni vet att alla kör ofta lite över gränsen, men de flesta kör ändå lagligt, låt bli svensson o ta fast de farligaste förbrytarna istället.
Jag bor på ÖSTERLEN NERE I sKÅNE, JOBBAR ÖVER HELA öSTERLEN, JAG SER VARJE DAG BILISTER SOM TROR ATT VÅRA FINA VÄGAR BARA ÄR TILL FÖR GLIDKÖRNINGAR, JAG HÅLLER HASTIGHETEN MEN SÄLLAN KAN JAG KOMMA I TID FÖR ALLA SOM KRYPKÖR OCH TROR ATT ALLA ANDRA ÄR TURISTER HÄR????
081028
Idag körde en bonde med sin traktor framför mig, en kö av 30 bilar efter sif, han svängde aldrig av utan körde i laglydiga 30 km/h.
Men varför inte svänga av? Andra bilister bakom honom kanske var på g hem till fmiljen?
Inte för att jag hade bråttom....men ändå.
http://bil.feber.se/
<!-- Start Bravenet.Com Service Code -->
<div style="line-height: 13px;color:white;padding:10px;">
<a href="http://pub22.bravenet.com/freelink/show.php?usernum=1810141349&cpv=1" style="float: left; margin-right: 10px;color:white"><img src="http://assets.bravenet.com/common/images/cpcode/medium-color-freelink.gif" width="32" height="32" alt="Free Links Directory" border="0"></a>
<a href="http://pub22.bravenet.com/freelink/show.php?usernum=1810141349&cpv=1" style="font-size: 12px; font-weight: bold; color:white">View my Links Page</a><br>
<a href="http://www.bravenet.com/webtools/freelink/" style="font-size: 10px; color:white;">Free Links Page by Bravenet.com</a>
<br style="clear: left;">
</div>
<!-- End Bravenet.Com Service Code -->
 |
|
|
|
